Nej, nu jädrar ska jag vinna!

Ja tack!
Jädrans så spännande. Vore sköjsigt med en julklapp till mig själv nu när allt jag äger i klädväg börjar sitta sladdrig. En ny tröja eller ett par löpartajt att svettas i vore inte helt fel.. Eller en ny sportbh.. Eller nått trevligt träningsredskap. Oj va mycket som står på önskelistan just nu.. Nej nu lär jag sansa mig! Hähä..
Håller nu tummar som en gälning!
Tack o bock
"Grisen gal i granens topp"



Majas allra första lussekurrsbak!

Kan inte säga annat än att det tyckte hon var vääääldigt sköjsigt :) Nu jädrar blir det julbak för hela slanten härdanefter! Hoho
Fixa och dona

Tro't eller ej så har jag lyckats kasta ihop lite julmys till hemmet. Bland annat kransar till pardörrarna (bild kommer), krans till skafferidörren som jag dekorerade med taggbuskekvistar med nå skitsöta röda bär på och nå ihophafs av granris som jag pillade in några små nyponbuskekvistar i.
Nästa projekt är en matta av enbart granris som ska ligga på utetrappen i vinter. Jädrar i min låda va trevvligt!
Go' kväll gött folk!
13,5 kg på 4 månader!

Jag satte mina mål den 20:e juli. Idag är det den 18:e november och jag har lyckats blivit av med 13,5 kg :)
Stussmåttet har minskats med 14,4 cm och midjemåttet med 10,5 cm. Det känns helt sjukt.. Overkligt!
Behöver jag tillägga att kläderna som jag hade innan jag blev gravid är något förstora?
Sjukt stolt! Och jag är verkligen ett levande bevis på att ingenting är fucking omöjlig!
Jag kikade igenom bilder på när jag var vråååålgravid. Herrejävlar anamma! Jag förstår verkligen att jag tyckte att det var tungt.. En jätte-gasboll. Fast nu var det ju inte riktigt bara gas som låg där inne och lurade utan även en liten flufftuffsMaja. Tänk, snart 10 månader sen. Oh my! Det är verkligen inte klokt. Jag kan inte göra annat än att citera Sverker Olofsson: "ska det va så? ska det va så? får det verkligen gå till så? va, va, va??". Klockren karl det där. Jag saknar han i Plus. Han var grym och så jävla okonflikträdd. Mums..
Foto: Louise Hietanen. http://louisevitadrommar.blogspot.com
Stinn var bara förnamnet. Nu, 17 kg lättare men med en mage och urvridna puppar som ett par nylonstrumpbyxor i färgen amber, som Mia Skäringen sa i sin föreställning "Dyngkåt och hur helig som helst" Klooockren kvinna, kan jag inte annat än att säga: fy fasen va stolt jag är över det. Varenda liten bristning och skinnflikar här och där. Ett vackert minne till hur jädra fantastiskt det var att få kånka runt på den vackraste Stöllfian. Det blir som en slags mammatatueringar. Eller nått. Haha..
So mamas, please be proud of your bodies
Tack o bock